👑 Uttara Kanda

Sarga 72

22 shlokas

UK-72-1
Uttara Kanda 72.1

तं शयानं नरव्याघ्रं निद्रा नाभ्यागमत्तदा चिन्तयन्तमनेकार्थं रामगीतमनुत्तमम् ।। 7.72.1 ।।

taṃ śayānaṃ naravyāghraṃ nidrā nābhyāgamattadā | cintayantamanekārthaṃ rāmagītamanuttamam || 7.72.1 ||

Translation

As that tiger among men lay down, sleep did not come to him then, for he was pondering over the many meanings of that incomparable song of Rama.

UK-72-2
Uttara Kanda 72.2

तस्य शब्दं सुमधुरं तन्त्रीलयसमन्वितम् श्रुत्वा रात्रिर्जगामाशु शत्रुघ्नस्य महात्मनः ।। 7.72.2 ।।

tasya śabdaṃ sumadhuraṃ tantrīlayasamanvitam | śrutvā rātrirjagāmāśu śatrughnasya mahātmanaḥ || 7.72.2 ||

Translation

Hearing that very sweet sound, accompanied by the rhythm of strings, the night passed swiftly for the great-souled Shatrughna.

UK-72-3
Uttara Kanda 72.3

तस्यां निशायां व्युष्टायां कृत्वा पौर्वाह्णिकं क्रमम् उवाच प्राञ्जलिर्वाक्यं शत्रुघ्नो मुनिपुङ्गवम् ।। 7.72.3 ।।

tasyāṃ niśāyāṃ vyuṣṭāyāṃ kṛtvā paurvāhṇikaṃ kramam | uvāca prāñjalirvākyaṃ śatrughno munipuṅgavam || 7.72.3 ||

Translation

When that night had dawned, having performed the morning rites, Shatrughna with folded hands spoke these words to that bull among sages:

UK-72-4
Uttara Kanda 72.4

भगवन्द्रष्टुमिच्छामि राघवं रघुनन्दनम् त्वया ऽनुज्ञातुमिच्छामि सहैभिः संशितव्रतैः ।। 7.72.4 ।।

bhagavandraṣṭumicchāmi rāghavaṃ raghunandanam | tvayā 'nujñātumicchāmi sahaibhiḥ saṃśitavrataiḥ || 7.72.4 ||

Translation

"O blessed one, I wish to behold Raghava, the delight of the Raghus. I wish to be granted leave by you, together with these men of firm vows."

UK-72-5
Uttara Kanda 72.5

इत्येवंवादिनं तं तु शत्रुघ्नं शत्रुतापनम् वाल्मीकिः सम्परिष्वज्य विससर्ज राघवम् ।। 7.72.5 ।।

ityevaṃvādinaṃ taṃ tu śatrughnaṃ śatrutāpanam | vālmīkiḥ sampariṣvajya visasarja ca rāghavam || 7.72.5 ||

Translation

As Shatrughna, the scorcher of foes, spoke in this manner, Valmiki embraced him and gave the descendant of Raghu leave to depart.

UK-72-6
Uttara Kanda 72.6

सो ऽभिवाद्य मुनिश्रेष्ठं रथमारुह्य सुप्रभम् अयोध्यामगमत्तूर्णं राघवोत्सुकदर्शनः ।। 7.72.6 ।।

so 'bhivādya muniśreṣṭhaṃ rathamāruhya suprabham | ayodhyāmagamattūrṇaṃ rāghavotsukadarśanaḥ || 7.72.6 ||

Translation

Having saluted that best of sages and mounted his splendid chariot, he went swiftly to Ayodhya, eager to behold Raghava.

UK-72-7
Uttara Kanda 72.7

प्रविष्टः पुरीं रम्यां श्रीमानिक्ष्वाकुनन्दनः प्रविवेश महाबाहुर्यत्र रामो महाद्युतिः ।। 7.72.7 ।।

sa praviṣṭaḥ purīṃ ramyāṃ śrīmānikṣvākunandanaḥ | praviveśa mahābāhuryatra rāmo mahādyutiḥ || 7.72.7 ||

Translation

That illustrious delight of the Ikshvakus, having entered the lovely city, the mighty-armed one went in to where Rama of great splendor was.

UK-72-8
Uttara Kanda 72.8

रामं मन्त्रिमध्यस्थं पूर्णचन्द्रनिभाननम् पश्यन्नमरमध्यस्थं सहस्रनयनं यथा ।। 7.72.8 ।।

sa rāmaṃ mantrimadhyasthaṃ pūrṇacandranibhānanam | paśyannamaramadhyasthaṃ sahasranayanaṃ yathā || 7.72.8 ||

Translation

He gazed upon Rama, seated in the midst of his ministers, his face like the full moon, as one might behold the thousand-eyed Indra seated in the midst of the gods.

UK-72-9
Uttara Kanda 72.9

सो ऽभिवाद्य महात्मानं ज्वलन्तमिव तेजसा उवाच प्राञ्जलिर्वाक्यं रामं सत्यपराक्रमम् ।। 7.72.9 ।।

so 'bhivādya mahātmānaṃ jvalantamiva tejasā | uvāca prāñjalirvākyaṃ rāmaṃ satyaparākramam || 7.72.9 ||

Translation

Having saluted that great soul, who blazed as it were with splendor, Shatrughna, with joined palms, spoke these words to Rama, whose valor was true.

UK-72-10
Uttara Kanda 72.10

यदाज्ञप्तं महाराज सर्वं तत्कृतवानहम् हतः लवणः पापः पुरी चास्य निवेशिता ।। 7.72.10 ।।

yadājñaptaṃ mahārāja sarvaṃ tatkṛtavānaham | hataḥ sa lavaṇaḥ pāpaḥ purī cāsya niveśitā || 7.72.10 ||

Translation

Whatever you commanded, O great king, all of that I have accomplished: the wicked Lavana has been slain, and his city has been settled and established.

UK-72-11
Uttara Kanda 72.11

द्वादशैते गता वर्षास्त्वां विना रघुनन्दन नोत्सहेयमहं वस्तुं त्वया विरहितो नृप ।। 7.72.11 ।।

dvādaśaite gatā varṣāstvāṃ vinā raghunandana | notsaheyamahaṃ vastuṃ tvayā virahito nṛpa || 7.72.11 ||

Translation

These twelve years have passed away apart from you, O delight of the Raghus; I cannot bear to dwell separated from you, O king.

UK-72-12
Uttara Kanda 72.12

मे प्रसादं काकुत्स्थ कुरुष्वामितविक्रम मातृहीनो यथा वत्सो चिरं प्रवसाम्यहम् ।। 7.72.12 ।।

sa me prasādaṃ kākutstha kuruṣvāmitavikrama | mātṛhīno yathā vatso na ciraṃ pravasāmyaham || 7.72.12 ||

Translation

Show me your favor, O Kakutstha of measureless might; like a calf bereft of its mother, let me not dwell abroad for long.

UK-72-13
Uttara Kanda 72.13

एवं ब्रुवाणं शत्रुघ्नं परिष्वज्येदमब्रवीत् मा विषादं कृथाः शूर नैतत्क्षत्रियचेष्टितम् ।। 7.72.13 ।।

evaṃ bruvāṇaṃ śatrughnaṃ pariṣvajyedamabravīt | mā viṣādaṃ kṛthāḥ śūra naitatkṣatriyaceṣṭitam || 7.72.13 ||

Translation

To Shatrughna, who spoke thus, Rama, embracing him, said this: "Do not give way to grief, O hero; this is not the conduct of a Kshatriya."

UK-72-14
Uttara Kanda 72.14

नावसीदन्ति राजानो विप्रवासेषु राघव प्रजा नः परिपाल्या हि क्षत्रधर्मेण राघव ।। 7.72.14 ।।

nāvasīdanti rājāno vipravāseṣu rāghava | prajā naḥ paripālyā hi kṣatradharmeṇa rāghava || 7.72.14 ||

Translation

"Kings do not sink down despondent during their absences abroad, O Raghava; for our subjects must be protected by us according to the Kshatriya's dharma, O Raghava."

UK-72-15
Uttara Kanda 72.15

काले काले तु मां वीर अयोध्यामवलोकितुम् आगच्छ त्वं नरश्रेष्ठ गन्तासि पुरं तव ।। 7.72.15 ।।

kāle kāle tu māṃ vīra ayodhyāmavalokitum | āgaccha tvaṃ naraśreṣṭha gantāsi ca puraṃ tava || 7.72.15 ||

Translation

"From time to time, O hero, O best of men, come to look upon me in Ayodhya, and then you shall return to your own city."

UK-72-16
Uttara Kanda 72.16

ममापि त्वं सुदयितः प्राणैरपि संशयः अवश्यं करणीयं राज्यस्य परिपालनम् ।। 7.72.16 ।।

mamāpi tvaṃ sudayitaḥ prāṇairapi na saṃśayaḥ | avaśyaṃ karaṇīyaṃ ca rājyasya paripālanam || 7.72.16 ||

Translation

"You too are dearer to me than my very life, of this there is no doubt; yet the governance of a kingdom must without fail be carried out."

UK-72-17
Uttara Kanda 72.17

तस्मात्त्वं वस काकुत्स्थ सप्तरात्रमिहावस ऊर्ध्वं गन्तासि मधुरां सभृत्यबलवाहनः ।। 7.72.17 ।।

tasmāttvaṃ vasa kākutstha saptarātramihāvasa | ūrdhvaṃ gantāsi madhurāṃ sabhṛtyabalavāhanaḥ || 7.72.17 ||

Translation

"Therefore dwell here, O Kakutstha; abide here for seven nights, and afterward you shall go to Madhura together with your attendants, your army, and your conveyances."

UK-72-18
Uttara Kanda 72.18

रामस्यैतद्वचः श्रुत्वा धर्मयुक्तं मनोगतम् शत्रुघ्नो दीनया वाचा बाढमित्येव चाब्रवीत् ।। 7.72.18 ।।

rāmasyaitadvacaḥ śrutvā dharmayuktaṃ manogatam | śatrughno dīnayā vācā bāḍhamityeva cābravīt || 7.72.18 ||

Translation

Having heard these words of Rama, righteous and from the heart, Shatrughna, in a sorrowful voice, said only, "So be it."

UK-72-19
Uttara Kanda 72.19

सप्तरात्रं काकुत्स्थो राघवस्य यथाज्ञया उष्य तत्र महेष्वासो गमनायोपचक्रमे ।। 7.72.19 ।।

saptarātraṃ ca kākutstho rāghavasya yathājñayā | uṣya tatra maheṣvāso gamanāyopacakrame || 7.72.19 ||

Translation

And the mighty archer Kakutstha, in accordance with Raghava's command, having stayed there for seven nights, made ready to depart.

UK-72-20
Uttara Kanda 72.20

आमन्त्र्य तु महात्मानं रामं सत्यपराक्रमम् भरतं लक्ष्मणं चैव महारथमुपारुहत् ।। 7.72.20 ।।

āmantrya tu mahātmānaṃ rāmaṃ satyaparākramam | bharataṃ lakṣmaṇaṃ caiva mahārathamupāruhat || 7.72.20 ||

Translation

Having taken leave of the great-souled Rama, whose valor was true, and of Bharata and Lakshmana, he mounted his great chariot.

UK-72-21
Uttara Kanda 72.21

दूरमाभ्यामनुगतो लक्ष्मणेन महात्मना भरतेन शत्रुघ्नो जगामाशु पुरं ततः ।। 7.72.21 ।।

dūramābhyāmanugato lakṣmaṇena mahātmanā | bharatena ca śatrughno jagāmāśu puraṃ tataḥ || 7.72.21 ||

Translation

Followed for a long way by the great-souled Lakshmana and by Bharata, Shatrughna then swiftly went on to his city.

UK-72-22
Uttara Kanda 72.22

इत्यार्षे श्रीमद्रामायणे वाल्मीकीये आदिकाव्ये श्रीमदुत्तरकाण्डे द्विसप्ततितमः सर्गः ।। 72 ।।

ityārṣe śrīmadrāmāyaṇe vālmīkīye ādikāvye śrīmaduttarakāṇḍe dvisaptatitamaḥ sargaḥ || 72 ||

Translation

Thus in the sacred Shrimad Ramayana, the first poem composed by Valmiki, in the venerable Uttara Kanda, ends the seventy-second sarga.