👑 Uttara Kanda

Sarga 105

19 shlokas

UK-105-1
Uttara Kanda 105.1

तथा तयोः संवदतोर्दुर्वासा भगवानृषिः रामस्य दर्शनाकाङ्क्षी राजद्वारमुपागमत् ।। 7.105.1 ।।

tathā tayoḥ saṃvadatordurvāsā bhagavānṛṣiḥ | rāmasya darśanākāṅkṣī rājadvāramupāgamat || 7.105.1 ||

Translation

While the two were thus conversing, the venerable sage Durvasa, desiring an audience with Rama, came to the gate of the palace.

UK-105-2
Uttara Kanda 105.2

सो ऽभिगम्य तु सौमित्रिमुवाच ऋषिसत्तमः रामं दर्शय मे शीघ्रं पुरा मे ऽर्थो ऽतिवर्तते ।। 7.105.2 ।।

so 'bhigamya tu saumitrimuvāca ṛṣisattamaḥ | rāmaṃ darśaya me śīghraṃ purā me 'rtho 'tivartate || 7.105.2 ||

Translation

Approaching Saumitri, that most excellent of sages said: "Show me Rama at once, for my errand brooks no delay."

UK-105-3
Uttara Kanda 105.3

मुनेस्तु भाषितं श्रुत्वा लक्ष्मणः परवीरहा अभिवाद्य महात्मानं वाक्यमेतदुवाच ।। 7.105.3 ।।

munestu bhāṣitaṃ śrutvā lakṣmaṇaḥ paravīrahā | abhivādya mahātmānaṃ vākyametaduvāca ha || 7.105.3 ||

Translation

Hearing the sage's words, Lakshmana, slayer of enemy heroes, paid homage to the great soul and spoke these words.

UK-105-4
Uttara Kanda 105.4

किं कार्यं ब्रूहि भगवन्को वा ऽर्थः किं करोम्यहम् व्यग्रो हि राघवो ब्रह्मन्मुहूर्तं प्रतिपाल्यताम् ।। 7.105.4 ।।

kiṃ kāryaṃ brūhi bhagavanko vā 'rthaḥ kiṃ karomyaham | vyagro hi rāghavo brahmanmuhūrtaṃ pratipālyatām || 7.105.4 ||

Translation

"Tell me, O blessed one, what is to be done, or what is your purpose—what shall I do? Raghava is occupied, O brahmin; let him be awaited for a moment."

UK-105-5
Uttara Kanda 105.5

तच्छ्रुत्वा ऋषिशार्दूलः क्रोधेन कलुषीकृतः उवाच लक्ष्मणं वाक्यं निर्दहन्निव चक्षुषा ।। 7.105.5 ।।

tacchrutvā ṛṣiśārdūlaḥ krodhena kaluṣīkṛtaḥ | uvāca lakṣmaṇaṃ vākyaṃ nirdahanniva cakṣuṣā || 7.105.5 ||

Translation

Hearing this, the tiger among sages, his mind clouded with anger, spoke to Lakshmana as though consuming him with his eyes.

UK-105-6
Uttara Kanda 105.6

अस्मिन्क्षणे मां सौमित्रे रामाय प्रतिवेदय अस्मिन्क्षणे मां सौमित्रे निवेदयसे यदि ।। 7.105.6 ।।

asminkṣaṇe māṃ saumitre rāmāya prativedaya | asminkṣaṇe māṃ saumitre na nivedayase yadi || 7.105.6 ||

Translation

"This very instant, O Saumitri, announce me to Rama. If this very instant you do not announce me, O Saumitri,

UK-105-7
Uttara Kanda 105.7

विषयं त्वां पुरं चैव शपिष्ये राघवं तथा भरतं चैव सौमित्रे युष्माकं या सन्ततिः ।। 7.105.7 ।।

viṣayaṃ tvāṃ puraṃ caiva śapiṣye rāghavaṃ tathā | bharataṃ caiva saumitre yuṣmākaṃ yā ca santatiḥ || 7.105.7 ||

Translation

I shall curse you and the city and the realm, and Raghava as well, and Bharata too, O Saumitri, and whatever progeny is yours.

UK-105-8
Uttara Kanda 105.8

हि शक्ष्याम्यहं भूयो मन्युं धारयितुं हृदि तच्छ्रुत्वा घोरसङ्काशं वाक्यं तस्य महात्मनः चिन्तयामास मनसा तस्य वाक्यस्य निश्चयम् ।। 7.105.8 ।।

na hi śakṣyāmyahaṃ bhūyo manyuṃ dhārayituṃ hṛdi | tacchrutvā ghorasaṅkāśaṃ vākyaṃ tasya mahātmanaḥ | cintayāmāsa manasā tasya vākyasya niścayam || 7.105.8 ||

Translation

For I shall be unable to hold back this wrath in my heart any longer." Hearing those dreadful-seeming words of that great soul, Lakshmana pondered in his mind the resolve behind that speech.

UK-105-9
Uttara Kanda 105.9

एकस्य मरणं मे ऽस्तु मा भूत्सर्वविनाशनम् इति बुद्ध्या विनिश्चित्य राघवाय न्यवेदयत् ।। 7.105.9 ।।

ekasya maraṇaṃ me 'stu mā bhūtsarvavināśanam | iti buddhyā viniścitya rāghavāya nyavedayat || 7.105.9 ||

Translation

"Let the death be mine alone; let there not be the destruction of all" — having thus resolved in his mind, he announced his decision to Raghava.

UK-105-10
Uttara Kanda 105.10

लक्ष्मणस्य वचः श्रुत्वा रामः कालं विसृज्य निस्सृत्य त्वरितं राजा अत्रेः पुत्रं ददर्श ।। 7.105.10 ।।

lakṣmaṇasya vacaḥ śrutvā rāmaḥ kālaṃ visṛjya ca | nissṛtya tvaritaṃ rājā atreḥ putraṃ dadarśa ha || 7.105.10 ||

Translation

Hearing the words of Lakshmana, and having dismissed Kala, King Rama swiftly went forth and beheld the son of Atri.

UK-105-11
Uttara Kanda 105.11

सो ऽभिवाद्य महात्मानं ज्वलन्तमिव तेजसा किं कार्यमिति काकुत्स्थः कृताञ्जलिरभाषत ।। 7.105.11 ।।

so 'bhivādya mahātmānaṃ jvalantamiva tejasā | kiṃ kāryamiti kākutsthaḥ kṛtāñjalirabhāṣata || 7.105.11 ||

Translation

Having saluted that great-souled one who blazed as it were with his splendor, Kakutstha, with joined palms, asked, "What is your purpose?"

UK-105-12
Uttara Kanda 105.12

तद्वाक्यं राघवेणोक्तं श्रुत्वा मुनिवरः प्रभुम् प्रत्याह रामं दुर्वासाः श्रूयतां धर्मवत्सल ।। 7.105.12 ।।

tadvākyaṃ rāghaveṇoktaṃ śrutvā munivaraḥ prabhum | pratyāha rāmaṃ durvāsāḥ śrūyatāṃ dharmavatsala || 7.105.12 ||

Translation

Having heard those words spoken by Raghava, Durvasa, the best of sages, replied to Lord Rama, "Listen, O you who are devoted to dharma."

UK-105-13
Uttara Kanda 105.13

अद्य वर्षसहस्रस्य समाप्तिस्तपसो मम सो ऽहं भोजनमिच्छामि यथासिद्धं तवानघ ।। 7.105.13 ।।

adya varṣasahasrasya samāptistapaso mama | so 'haṃ bhojanamicchāmi yathāsiddhaṃ tavānagha || 7.105.13 ||

Translation

"Today is the completion of my austerity lasting a thousand years; therefore I desire food, whatever has been prepared in your house, O sinless one."

UK-105-14
Uttara Kanda 105.14

तच्छ्रुत्वा वचनं राजा राघवः प्रीतमानसः भोजनं मुनिमुख्याय यथासिद्धमुपाहरत् ।। 7.105.14 ।।

tacchrutvā vacanaṃ rājā rāghavaḥ prītamānasaḥ | bhojanaṃ munimukhyāya yathāsiddhamupāharat || 7.105.14 ||

Translation

Hearing that speech, King Raghava, with a delighted mind, brought to the foremost of sages food just as it had been prepared.

UK-105-15
Uttara Kanda 105.15

तु भुक्त्वा मुनिश्रेष्ठस्तदन्नममृतोपमम् साधु रामेति सम्भाष्य स्वमाश्रममुपागमत् ।। 7.105.15 ।।

sa tu bhuktvā muniśreṣṭhastadannamamṛtopamam | sādhu rāmeti sambhāṣya svamāśramamupāgamat || 7.105.15 ||

Translation

And that best of sages, having eaten that food which was like ambrosia, said "Well done, Rama," and returned to his own hermitage.

UK-105-16
Uttara Kanda 105.16

तस्मिन् गते मुनिवरे स्वाश्रमं लक्ष्मणाग्रजः संस्मृत्य कालवाक्यानि ततो दुःखमुपागमत् ।। 7.105.16 ।।

tasmin gate munivare svāśramaṃ lakṣmaṇāgrajaḥ | saṃsmṛtya kālavākyāni tato duḥkhamupāgamat || 7.105.16 ||

Translation

When that excellent sage had gone to his own hermitage, the elder brother of Lakshmana, recalling the words of Kala, thereupon fell into grief.

UK-105-17
Uttara Kanda 105.17

दुःखेन सुसन्तप्तः स्मृत्वा तद्घोरदर्शनम् अवाङ्मुखो दीनमना व्याहर्तुं शशाक ।। 7.105.17 ।।

duḥkhena ca susantaptaḥ smṛtvā tadghoradarśanam | avāṅmukho dīnamanā vyāhartuṃ na śaśāka ha || 7.105.17 ||

Translation

Sorely tormented by grief, remembering that dreadful sight, his face downcast and his mind dejected, he was unable to speak.

UK-105-18
Uttara Kanda 105.18

ततो बुद्ध्या विनिश्चित्य कालवाक्यानि राघवः नैतदस्तीति निश्चित्य तूष्णीमासीन्महायशाः ।। 7.105.18 ।।

tato buddhyā viniścitya kālavākyāni rāghavaḥ | naitadastīti niścitya tūṣṇīmāsīnmahāyaśāḥ || 7.105.18 ||

Translation

Then, having pondered the words of Kala in his mind, Raghava of great fame, concluding "This cannot be," remained silent.

UK-105-19
Uttara Kanda 105.19

इत्यार्षे श्रीमद्रामायणे वाल्मीकीये आदिकाव्ये श्रीमदुत्तरकाण्डे पञ्चोत्तरशततमः सर्गः ।। 105 ।।

ityārṣe śrīmadrāmāyaṇe vālmīkīye ādikāvye śrīmaduttarakāṇḍe pañcottaraśatatamaḥ sargaḥ || 105 ||

Translation

Thus, in the sacred and glorious Ramayana of Valmiki, the first of poems, in the glorious Uttara Kanda, the one hundred and fifth canto.